nystningsfilosofier

 

Nu har jag haft en härva garn på lut några dagar och dragit mig in i det sista för att ta mig tiden att nysta den. I min otåliga hjärna har jag sett det som ett tidsödande, nödvändigt ont för att jag ska kunna sätta virknålen i garnet och fortsätta på den påbörjade sjalen. Men häromdagen, när tiden äntligen kom, kändes det så avslappnat, som det enda rätta att göra en förmiddag när solen sken ute och jag kunde lyssna på P2 på hög volym och titta ut, äta frukost länge och smutta på en tekopp medan nystvindan gnällde och knotade.

Och hjärnan skenade iväg såklart. Är det inte fantastiskt att få nysta ett garn? Att få nudda varje millimeter av materialet med sina händer innan man ens börjar slöjda, det är väl den perfekta förberedelsen. Jag tror att personen som nystfrälste mig i smyg var Karin Kahnlund, som hade tvåändstickningskurs i tre dagar med oss på Sätergläntan. Vi ägnade nästan en hel förmiddag åt att lära oss nystningens mysterium. Hon berättade att hon nystar alla sina garner för hand, för hon vill inte jobba med några maskingjorda när hon handstickar. Det finns ju små nystmaskiner, som man vevar för hand och som ger ”perfekta” nystan, som de ser ut de som man köper i affären. Men usch vad tråkigt.

Att nysta på nystpinne är bra för ullgarnet, eftersom hålrummet som blir i nystanet när man drar ut pinnen gör att nystanet kan sjunka ihop och ullgarnet behåller sin elasticitet. Nystar man för hårt utan pinne tänjer man ut garnet och det kan bli lite stelt och tråkigt. Jag nystar inte på nystpinne, för jag har ingen och vill inte ha någon heller. Jag använder tummen och de andra fingrarna, och snurrar nystanet allt eftersom, drar garnet över fingrarna en bit och drar bort dem, och skapar på så sätt hålrum i nystanet. Och så får jag inga maskinnystan. Det blir ett Karinnystan. Fast de blir ganska hårda ändå och studsar bra på golvet. Inte så lyckat kanske. De har en tendens att bli äggformade också, särskilt i början, sen blir de knotiga som gamla knöliga svampar och sen kanske de blir runda.

Att få omvandla den smaskiga härvan till ett slöjdvänligt nystan och få låta tankarna och garnet snurra medan händerna far fram och tillbaka och tråden löper fint och nystvindan susar – då är det lätt att vara lycklig, trots att jag inte ens har börjat virka än!

Annonser
Det här inlägget postades i bryderier och tankesnurr, virkning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till nystningsfilosofier

  1. Ida skriver:

    Visst är det mysigt att nysta! Det finns så många fördelar med det, verkligen. Men det får inte bli för mycket av det goda. Då kräks man på det. Lagom är bäst, och handspunnet otvättat allra mysigast, så att man får sin dagliga dos lanolin! Tjusigt nystan mina blir också äggformade, fast jag tycker det är jättefint!

  2. hundraprocentull skriver:

    Fast nu ser vi ju lite fram emot baddräkten som skall ingå i din basgarderob.

  3. Malin skriver:

    Åh, mina nystan blir alltid hårda som potatis. måste verkligen tänka på att nysta lösare, men blir alltid så himla ivrig i själva nystprocessen. hoppas på att få se dig snart kära du!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s